Demokrati på grekiska

Stolta greker jublar efter att ha satt EU på plats. Här ska ingen komma och skriva grekerna på näsan vad de ska göra! Folkomröstningen var demokrati på grekiska på samma sätt som varje gång tidigare. Grekerna röstade som vanligt för att någon annan ska betala för deras utsvävningar.
Grekland har varit med i EU sedan 1986 och har förmodligen fått ut mer av sitt medlemskap än någon annan EU-medlem både i form av direkt stöd och genom att mygla sig runt regelverken för att få ut stöd, som de aldrig haft rätt till. Det har vi inte hört ett ord om från herr Tsipras. Det är grekerna säkert också stolta över.
Grekland skulle förståss aldrig ha blivit medlem av Euro-gruppen, men genom att mörka det faktiska tillståndet tog man sig in för att ytterligare kunna få ut maximalt. Möjligen kan man klandra resten av Euro-gruppen för att inte tillräckligt hårdhänt ha synat Grekland. Men, det har ju Grekland sluppit undan så många gånger tidigare.
I Sveriges Radio har sedan folkomröstningsresultatet var klart en rad sverigegreker fått uttala sin stolthet och det rättvisa i att grekerna inte ska behöva böja sig för diktat från EU. Sveriges Radios journalister var mer intresserade av i vilken utsträckning Tsipras är en hjälte än vad resultatet faktisk innebär.
Innebörden av det är att det är mera rättvist att hårt pressade skattebetalare i Estland, Lettland, Litauen, Finland och Irland ska betala för att Grekland levt över sina tillgångar. Länder som alla på egen hand genomgått hårda ekonomiska kurer men också genomfört de reformer som grekerna vägrar. Men, även det är väl demokrati på grekiska. Någon annan ska betala.

Samma gamla grekiska visa!

Väljarna i Grekland har gått till val. De röstar som de alltid har gjort. De röstar på dem som lovar mest guld och gröna skogar, väl medvetna om att sådant inte finns om man inte lever över sina tillgångar. Inte heller denna gången. Och sedan ska som vanligt någon annan betala för utsvävningarna. Och gör de inte det, så målar man Hitlermustascher på dem.
Jag erkänner gärna att jag en gång argumenterade för en svensk euro-anslutning. I dag är jag djupt tacksam för att inte Sverige är med i samma klubb som enligt grekerna ska betala deras skulder.

Folkomrösta? Javisst!

Folkomröstningar är trubbiga instrument. Inte sällan används de för att de folkvalda flyr sitt ansvar. Folkomröstningar duger dessutom bara när det finns två entydiga alternativ. JA eller NEJ.

Folkomrösta om svenskt euromedlemsskap? Ja, det är väl det enda demokratiska svaret på frågan om vi ska ha ett nytt beslut efter svenska folkets tydliga NEJ i september 2003. Argumenten tål att prövas på nytt 8 år efter förra folkomröstningen.

Men varför stanna vid att folkomrösta om euron? Lika rimligt vore det att folkomrösta om Lissabonfördraget. Det tycker även folkpartiets Europaparlamentariker Olle Schmidt, även om partiet hamnat på motsatt kurs. Hållningssättet till folkomröstningsinstitutet får inte bestämmas av om man tror sig kunna ha framgång i sak med detta.

Olle Schmidt står för en principiellt tydlig hållning. En folkomröstning om Lissabonfördraget skulle dessutom med stor sannolikhet få väljarna att hysa större tilltro till politikernas avsikt med en folkomröstning om euron.