Tondövt!

Om en Nobelprispåtänkt författare hade infunnit sig för att hålla tal på Jeffrey Epsteins begravning, hade Svenska Akademin inte velat ta i vederbörande med tång. Peter Handkes tal på Milosevic's begravning föranledde däremot ingen tanke hos de vittra i Akademin. Om de ens tänker annat än på sina egna positioner.
Det är tur att Akademin inte delar ut pris för musikaliska prestationer, för något så tondövt saknar varje motstycke. Alfred måste vrida sig i sin grav. Och i graven hör numera även Svenska Akademin.

Äntligen!!!

Svenska Akademin har till ny ledamot valt in den finlandssvenska poeten Tua Forsström. Äntligen! Med invalet visar Akademin på det egentligen självklara att Svenska Akademins ansvar är det svenska språket och den svenskspråkiga kulturen - alldeles oavsett var i världen den finns. Och den har alltid funnits i det som idag är Finland och före 1809 utgjorde den östra rikshalvan av konungariket Sverige. Den rika och högklassiga svenskspråkiga kulturen i Finland är en i dagens Sverige sorgligt bortglömd och bortsedd del av den svenska kulturen.
Men, det lyfter dessutom den i dagens Sverige totalt felaktiga diskursen om att begreppen "svensk" och "svenska" skulle vara adjektiv av begreppet "Sverige". Nej, begreppen "svensk" och "svenska" har med det svenska språket att göra och inte med staten Sverige, som ju alltid varit både flernationell och flerspråkig. De ideologiskt betingade försöken, även från erkända statsvetare, att i den aktuella debatten definiera Sverige som en "nationalstat" är både felaktiga och okunniga.

Blanda inte ihop korten!

En s.k. ledsagare till en ledamot av Svenska Akademin - tydligen minst lika attraktivt att vara ledsagare som att vara ledamot - skriver i DN om det orättvisa i behandlingen av ledsagaren Kulturprofilens ledamot. Men, det är att blanda bort korten! Det är de f.d. ständiga sekreterarna Allén och Engdahl som bär det stora ansvaret för vart Akademin utvecklats under en lång rad av år. Inte en stackars ledagares äkta hälft.

På sedvanligt blygsamt sätt!

Horace Engdahl, tidigare ständig sekreterare i Svenska Akademin, skriver i Expressen att den nuvarande ständiga sekreteraren Sara Danius, den första kvinnan som ständig sekreterare, är den sämsta sedan starten för mer än 200 år sedan. Ja, Horace Engdahl är på sitt sedvanligt personligt blygsamma sätt förståss förhindrad att nämna sig själv!