Kejsarens ägodelar

Den 4 juni 2019 är det trettio år sedan den spirande kinesiska demokratirörelsen den 4 juni 1989 krossades av den kinesiska folkarméns framfart på Himmelska Fridens torg i Beijing. I Hongkong lyser ljusen till  minne av kommunistregimens brutala hävdande av sitt totala maktanspråk över alla människor som den ser som kineser. Det finns bara en vilja och den är partiledningens. Så var det under de kinesiska kejsarna, som periodvis inte alls själva var kineser, och så är det under dagens kejsare Xi Jinping. Människorna är bara verktyg för envåldshärskarens maktutövning.

Världens största demokrati

Indien är världens största demokrati. Alltsedan självständigheten för 62 år sedan har helt enligt den indiska konstitutionen allmänna val med konkurrerande partier hållits. Det har fungerat väl trots att Indien varit ett av världens fattigaste länder med en snabbt växande befolkning och stor analfabetism. Inga av de många invändningar som ofta förs fram för att ett land ännu inte är moget en fullt fungerande demokrati har haft någon giltighet i Indien.

Trots att det indiska Kongresspartiet regerade Indien under Nehru och hans dotter Indira Gandhi under de första decennierna, så har därefter ordnade maktskiften ägt rum efter stundom mycket hårda valrörelser - senast vid valen 2005. Samtidigt har en rad delstatsregeringar - i delstater i en del fall stora som några av världens större stater - styrts av andra politiska konstellatíoner än den som för tillfället styrt i New Dehli.

Det nyss avslutade månadslånga valet med tre kvarts miljard väljare slutade i en stärkt ställning för den av Kongresspartiet ledda regeringskoalitionen under ledning av den reforminriktade och högt ansedde premiärministern Manmohan Singh. Efter att för något år sedan ha blivit av med stödet från kommunisterna, som led ett svidande nederlag i valet, står Singhs reformagenda på stabilare grund. Där ingen kan sia om vad alla spänningar under ytan kan leda till i enpartidiktaturen Kina, där fortsätter världens största demokrati sin stabila färd mot ekonomiska och sociala reformer.

Asyl till uighuren Adil Hakimjan!

I en utmärkt debattartikel idag å Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt "Jagad, torterad - och oskyldig" tar Henning Mankell och flera riksdagsledamöter upp fallet med uighuren Adil Hakimjan. Adil tvingades fly från den västkinesiska provinsen Xinjiang, där uighurerna utgör ursprungsbefolkningen, som systematiskt trängts undan av inflyttade kineser under Beijings överinseende. Alla försök att värna uighurernas möjligheter att hävda sitt språk och sin kultur förtrycks systematiskt av de kinesiska myndigheterna. Varje protest slås ned brutalt.

Adil flydde liksom många andra hotade uighurer till muslimska grannländer. Liksom många andra av dem fängslades han efter 11 september och fördes efterhand till det amerikanska fånglägret Guantánamo. Efter att varje gång han förhörts förklarats oskyldig utlämnades han till Albanien, då ett utlämnande tillbaka till Kina vore livsfarligt. Adil har sedan sökt asyl i Sverige.

Migrationsverket har på sedvanligt sätt avslagit asylansökan med motiveringen att han kan skickas tillbaka till Albanien. Visst, lagen hindrar inte detta, men den utgör på andra sidan inget tvång att fatta ett sådant beslut. Tyvärr har det visat sig att Migrationsverket letar varje möjlighet att utnyttja denna möjlighet.

I min första riksdagsmotion (1993) efter min tid som statssekreterare för flykting- och ivandrarfrågor yrkade jag på att Migrationsverket - då Invandrarverket - skulle läggas ned. Dess konsekventa avvisningspolitik satt i väggarna, hävdade jag. Det gör den alltjämt. När Schengenavtalet behandlades av riksdagen våren 1998 var jag en av de som röstade emot. Inte för att avtalet i sig är fel, men för att jag visste att det systematiskt skulle komma att missbrukas av Migrationsverket för att kunna säga nej till varje asylsökande som det bara går.

Sommar-OS i Beijing är historia. Nu vänds det internationella sökarljuset åt annat håll. De som försvarade ett OS i Kina med, att det ger en möjlighet att kritiskt granska Kina, har för länge sedan vänt ryggen åt det som drabbar oliktänkande i Kina. Få asylfall är så motiverade som Adil Hakimjans!