En krönikör på DN startade för någon vecka sedan en serie av kommentarer i svenska media på temat att den våldsamma, ja rentav hatiska kampanjen i USA mot president Obama och hans sjukförsäkringsförslag måste upphöra. Så får inte politik bedrivas. Och den uppfattninegn delar jag.
Men, lustigt nog hördes aldrig de kommentarerna inför den hatkampanj som i åtta år bedrevs både i USA och här i Sverige mot president George Bush. Men, det var ju en helt annan sak. Demokrater är goda och republikaner är onda - åtminstone i Sverige. Det vet ju varje minnesgod svensk, att slaveritets svurne motståndare Abraham Lincoln var demokrat. Eller hur?
Visar inlägg med etikett Barack Obama. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Barack Obama. Visa alla inlägg
tisdag 6 april 2010
lördag 9 januari 2010
Vargavinter III
Amerikanska General Motors leker katt och råtta med SAAB och Sverige. Det blir bara allt mer uppenbart att GMs köp av SAAB aldrig någonsin var av omtanke om SAABs framtid. Man plockar ur det som är värdefullt och slänger resten på sophögen. Värsta rövarkapitalism!
Sedan amerikanska staten tagit över aktiemajoriteten i det konkurrsmässiga GM är det ytterst president Barack Obama och hans djupt protektionistiska demokratiska parti som styr. Allt fokuserar på amerikanska jobb. Det finns svenska politiker, som miljöpartiets språkrör Peter Eriksson, som tycker att den svenska regeringen borde pytsat in ett antal av skattebetalarnas miljarder i GMs kassa. Rövarkapitalism!
Sedan amerikanska staten tagit över aktiemajoriteten i det konkurrsmässiga GM är det ytterst president Barack Obama och hans djupt protektionistiska demokratiska parti som styr. Allt fokuserar på amerikanska jobb. Det finns svenska politiker, som miljöpartiets språkrör Peter Eriksson, som tycker att den svenska regeringen borde pytsat in ett antal av skattebetalarnas miljarder i GMs kassa. Rövarkapitalism!
torsdag 3 december 2009
Obama's Afghanistan
Den amerikanske presidenten Barack Obama har presenterat sin nya strategi för Afghanistan. 30.000 fler soldater och ett slutdatum för hemtagande 2011. Att vara USAs president är inte lika lätt som det kan verka i retoriskt fulländade valtal. Fler soldater behövs för att om möjligt kunna lösa uppgiften i Afghanistan. Ett slutdatum behövs för att om möjligt lugna en krigstrött hemmaopinion. USAs hemmaopinion blir rätt fort krigstrött, vilket varje beslut att engagera amerikansk trupp utomlands borde beakta i betydligt högre utsträckning.
Att gå in militärt och rensa ut och uppefter talibaner och Al Qaida i slutet av 2001 mötte föga motstånd. Den fasansfulla 1 september var fortfarande rykande nära i tid. Det viktigaste argumentet emot att gå in i Irak ett drygt år senare var, att USA och dess allierade med stor säkerhet skulle tappa både fokus och energi i Afghanistan. Så blev också fallet. Alla afghaner som hoppades på en förbättring har blivit djupt besvikna. Talibanerna har återtagit mycket mark - inte på ngrund av sin attraktivitet utan i avsaknad på alternativ.
Att sätta upp ett slutdatum kan verka sympatiskt och kanske lugna en del krigströtta. Vad som sker med Obama's populatitet om den inte håller kan man bara ana. Problemet med ett uttalat slutdatum är, att moståndaren vet precis hur länge det gäller att hålla ut - och då gör man det. Ett lysande vapen i motståndarens händer. Den för sin ärlighet och brist på opportunism kände förre presidentkandidaten John McCain var inte sen att påpeka detta i senatsdebatten i går.
Att gå in militärt och rensa ut och uppefter talibaner och Al Qaida i slutet av 2001 mötte föga motstånd. Den fasansfulla 1 september var fortfarande rykande nära i tid. Det viktigaste argumentet emot att gå in i Irak ett drygt år senare var, att USA och dess allierade med stor säkerhet skulle tappa både fokus och energi i Afghanistan. Så blev också fallet. Alla afghaner som hoppades på en förbättring har blivit djupt besvikna. Talibanerna har återtagit mycket mark - inte på ngrund av sin attraktivitet utan i avsaknad på alternativ.
Att sätta upp ett slutdatum kan verka sympatiskt och kanske lugna en del krigströtta. Vad som sker med Obama's populatitet om den inte håller kan man bara ana. Problemet med ett uttalat slutdatum är, att moståndaren vet precis hur länge det gäller att hålla ut - och då gör man det. Ett lysande vapen i motståndarens händer. Den för sin ärlighet och brist på opportunism kände förre presidentkandidaten John McCain var inte sen att påpeka detta i senatsdebatten i går.
måndag 6 april 2009
Anders Fogh Rasmussen
heter NATOs nye generalsekreterare. NATO är att gratulera. Europas mest framgångsrike politiska ledare på 2000-talet tar över rodret i den transatlantiska säkerhetsgemenskapen. Jag minns, när jag var i Köpenhamn med Nordiska Rådet och Anders Fogh just hade blivit Danmarks statsminister. Nordiska socialdemokrater formligen vräkte sig i nedlåtande kommentarer och omdömen om den man, som det senare skulle visa sig effektivt försatte dansk socialdemokrati i opposition. Och som dessutom tvingat denna socialdemokrati till en radikal anpassning till den politik Anders Fogh så framgångsrikt fört som dansk statsminister. Jag medger gärna, att jag inte är så förtjust i den i riktigt alla avseenden.
Efter en del turer blev det till slut Barack Obamas ord som fällde utslaget vid NATOs toppmöte. Anders Fogh var Obamas tydliga val bland europeiska politiska ledare. Det ger nog en och annan av Obamas entusiaster i bl a Sverige en del att tänka på.
Att Anders Foghs europeiska supportrar i Berlin och Paris däremot vägde lätt i ansträngningarna att övertyga Turkiet om hans kandidatur är också alldeles klart. Om man med sådan kraft i olika sammanhang förklarar Turkiet olämpligt att ingå i EU, får man väl räkna med att ens ord väger lätt. Att Turkiet haft synpunkter på att NATO kräver solidaritet i kampen mot terrorismen och att Danmark sett lätt på PKKs aktiviteter i Danmark går förståss inte ihop. Obama och Anders Fogh har nu försäkrat Turkiet om att ta detta på större allvar.
Efter en del turer blev det till slut Barack Obamas ord som fällde utslaget vid NATOs toppmöte. Anders Fogh var Obamas tydliga val bland europeiska politiska ledare. Det ger nog en och annan av Obamas entusiaster i bl a Sverige en del att tänka på.
Att Anders Foghs europeiska supportrar i Berlin och Paris däremot vägde lätt i ansträngningarna att övertyga Turkiet om hans kandidatur är också alldeles klart. Om man med sådan kraft i olika sammanhang förklarar Turkiet olämpligt att ingå i EU, får man väl räkna med att ens ord väger lätt. Att Turkiet haft synpunkter på att NATO kräver solidaritet i kampen mot terrorismen och att Danmark sett lätt på PKKs aktiviteter i Danmark går förståss inte ihop. Obama och Anders Fogh har nu försäkrat Turkiet om att ta detta på större allvar.
tisdag 2 december 2008
Barack "Orwell" Obama
Inför valet 1982, efter sex år med borgerlig regering i Sverige, förde vi heta debatter i fikarummet på det kraftigt vänsterdominerade Invandrarverket, där jag då arbetade. Socialdemokraterna gick till val på en lång rad kostsamma löften till viktiga väljargrupper.
Jag hävdade att det inte fanns utrymme för alla dessa löften hur angelägna de än kunde tyckas. Jodå, svarade mina vänsterkollegor. Och i alla händelser så var de fyra viktigaste löftena heliga. Heligast av alla var löftet till landets pensionärer.
Inte långt efter valet hade den nya socialdemokratiska regeringen svikit samtliga löften - också till pensionärerna. När jag sorgset påpekade detta för mina tidigare så trosvissa kollegor fick jag ett överraskande svar. Visst, men när vi sviker våra löften är det för att vi är tvungna. Borgarna gör det för att komma åt folk. Huvudsaken var inte löftena utan att återerövra regeringsmakten.
I USA gick Barack Obama till seger i presidentvalskampanjen på löftet och visionen om 'Change'. När jag besökte USA för någon vecka sedan sände CNN ett inslag, där man återgav ett antal centrala uttalanden i Obamas valtal. Nu skulle det vara slut på den inflytelserika lobbyismen i Washiogton. Nu skulle nya kvastar dra in i maktens gamla boningar. Löftena bidrog säkert till att få många fler förstagångsväljare till valurnorna.
Bara ett par veckor efter den historiska valtriumfen har Obama nu besatt alla de tunga posterna i sin nya administration med inte nya kvastar utan just de välkända gamla kvastarna. Obamas supportrar i Sverige har nu ägnat veckor åt att förklara varför Obama måste göra tvärtom mot vad han vunnit valet på. När Bill Clinton vann valet 1992 tog det ändå ett år, innan han hade övergivit de flesta av sina visionära vallöftena. Obama behövde bara två veckor - och han har ännu inte tillträtt. Sossarna har något att lära.
I boken "Animal Farm" gisslade George Orwell på 30-talet det nyspråk med vilket kommunisterna legitimerade att de gjorde allt tvärtom i fråga om rättvisa, jämlikhet och solidaritet jämfört med vad de lovat innan de tagit makten. 'Nyspråk' kallades det att byta innehållet i visionerna mot raka motsatsen. I dagarna ser vi exempel på det nya seklets nyspråk.
Jamen, säger Obamas supportrar, han måste ju ta hänsyn till verkligheten också. Visst, det är en sak att vinna makten på löften om att plocka ned stjärnorna. I det finstilta stod det kanske att det bara gällde i tider av solsken. I vardagen gäller ju något helt annat. Men, huvudsaken var ju att återerövra makten. 'Change' kommer säkert att återkomma i Obamas stora tal framöver. Det är bara där de hör hemma. Det växande politikerföraktet har sina orsaker både i Sverige och i USA.
Jag hävdade att det inte fanns utrymme för alla dessa löften hur angelägna de än kunde tyckas. Jodå, svarade mina vänsterkollegor. Och i alla händelser så var de fyra viktigaste löftena heliga. Heligast av alla var löftet till landets pensionärer.
Inte långt efter valet hade den nya socialdemokratiska regeringen svikit samtliga löften - också till pensionärerna. När jag sorgset påpekade detta för mina tidigare så trosvissa kollegor fick jag ett överraskande svar. Visst, men när vi sviker våra löften är det för att vi är tvungna. Borgarna gör det för att komma åt folk. Huvudsaken var inte löftena utan att återerövra regeringsmakten.
I USA gick Barack Obama till seger i presidentvalskampanjen på löftet och visionen om 'Change'. När jag besökte USA för någon vecka sedan sände CNN ett inslag, där man återgav ett antal centrala uttalanden i Obamas valtal. Nu skulle det vara slut på den inflytelserika lobbyismen i Washiogton. Nu skulle nya kvastar dra in i maktens gamla boningar. Löftena bidrog säkert till att få många fler förstagångsväljare till valurnorna.
Bara ett par veckor efter den historiska valtriumfen har Obama nu besatt alla de tunga posterna i sin nya administration med inte nya kvastar utan just de välkända gamla kvastarna. Obamas supportrar i Sverige har nu ägnat veckor åt att förklara varför Obama måste göra tvärtom mot vad han vunnit valet på. När Bill Clinton vann valet 1992 tog det ändå ett år, innan han hade övergivit de flesta av sina visionära vallöftena. Obama behövde bara två veckor - och han har ännu inte tillträtt. Sossarna har något att lära.
I boken "Animal Farm" gisslade George Orwell på 30-talet det nyspråk med vilket kommunisterna legitimerade att de gjorde allt tvärtom i fråga om rättvisa, jämlikhet och solidaritet jämfört med vad de lovat innan de tagit makten. 'Nyspråk' kallades det att byta innehållet i visionerna mot raka motsatsen. I dagarna ser vi exempel på det nya seklets nyspråk.
Jamen, säger Obamas supportrar, han måste ju ta hänsyn till verkligheten också. Visst, det är en sak att vinna makten på löften om att plocka ned stjärnorna. I det finstilta stod det kanske att det bara gällde i tider av solsken. I vardagen gäller ju något helt annat. Men, huvudsaken var ju att återerövra makten. 'Change' kommer säkert att återkomma i Obamas stora tal framöver. Det är bara där de hör hemma. Det växande politikerföraktet har sina orsaker både i Sverige och i USA.
onsdag 5 november 2008
USA kan!
Så har då USA valt sin första afroamerikanske president. Jag har träffat många det senaste året som hävdat, att USA inte ännu är moget att välja en svart president. Även om jag hade föredragit John McCain som president, så har jag inte tvivlat på vad USA kan. USA kan, som Barack Obama trumpetat ut. Och där är vi helt överens.
Det är rätt intressant, att så många svenskar som så starkt förordat Obama denna gång, samtidigt hör till de som ofta vädrar sina traditionella fördomar om USA - inte sällan rent USA-hat. Visst kan man vara kritisk mot inslag, även viktiga sådana, i amerikansk både inrikes- och utrikespolitik. Men, vilket jag en gång lärde mig under den svenska Vietnam-rörelsens glansperiod, ingenstans var kritiken mot Vietnamkriget både intelligentare, skarpare och starkare än just i USA.
I USA kan man ha en antikrigsrörelse mot det egna landets regering av en omfattning som i inget annat land i världen. I USA kan man ställa sittande president inför domstol. Det har både Nixon och Clinton fått erfara. Och där kan sittande president nagelfaras av fria och oerhört effektiva media på ett sätt, som man bara kan drömma om i resten av världen. Och i USA kan man välja en svart president. I Europa har man många högdragna kritiska synpunkter på USA. Men, när får vi en svart president eller premiärminister i Tyskland, Frankrike, Storbritannien eller för den delen i Sverige? USA kan.
Det är rätt intressant, att så många svenskar som så starkt förordat Obama denna gång, samtidigt hör till de som ofta vädrar sina traditionella fördomar om USA - inte sällan rent USA-hat. Visst kan man vara kritisk mot inslag, även viktiga sådana, i amerikansk både inrikes- och utrikespolitik. Men, vilket jag en gång lärde mig under den svenska Vietnam-rörelsens glansperiod, ingenstans var kritiken mot Vietnamkriget både intelligentare, skarpare och starkare än just i USA.
I USA kan man ha en antikrigsrörelse mot det egna landets regering av en omfattning som i inget annat land i världen. I USA kan man ställa sittande president inför domstol. Det har både Nixon och Clinton fått erfara. Och där kan sittande president nagelfaras av fria och oerhört effektiva media på ett sätt, som man bara kan drömma om i resten av världen. Och i USA kan man välja en svart president. I Europa har man många högdragna kritiska synpunkter på USA. Men, när får vi en svart president eller premiärminister i Tyskland, Frankrike, Storbritannien eller för den delen i Sverige? USA kan.
måndag 3 november 2008
Och sen......?
I morgon väljer USA ny president. Allt talar för att den nye presidenten heter Barack Obama. Även om Obama leder den samlade väljaropinionen enligt sammanvägda analyser med "bara" 5-6%-enheter och åtminstone i ett par av de nyckelstater som McCain måste vinna för att ha en chans, så krävs det mycket oväntade resultat natten till onsdagen svensk tid för en överraskning. Men, visst är det så att det normalt sett krävs större marginal för att segern ska kunna tas ut i förskott.
Och den osäkerhet som trots allt återspeglas i rapporteringen har ju sin grund i det faktum, att alla normala ingångsvärden borde ge Obama ett mycket tydligare övertag. USA har haft en republikansk president i åtta år. Sittande president är osedvanligt impopulär. Ekonomin är i rejäl gungning och skapar oro även i välbeställda kretsar. Lägg till detta att Obama haft den historiskt utan jämförelse största kampanjkassan. Trots det finns det svenskar som ser Obama som valets underdog.
Det verkligt remarkabla i årets val är att den republikanske kandidaten John McCain trots allt detta ändå inte är uträknad för länge sedan. Uträknad var han ju för bara ett år sedan i kampen att överhuvud taget vinna den republikanska nomineringen. Ingen annan republikan skulle ha kunnat kämpa årets valrörelse ända fram till målsnöret.
Den kraftiga Obama-opinionen i Sverige är förvisso inte förvånande. Den svenska Alliansregeringen blev ju ett faktum först sedan de nya moderaterna valt att utkämpa kampen om makten på traditionella socialdemokratiska marker. Socialdemokratin har ett genuint grepp om svenska värderingar långt in i de djupa borgerliga leden. Och då ligger vänsterdemokraten Obama närmare den svenska folksjälen. Men, det ska onekligen bli intressant att följa ursäkter och undanflykter från svenska Obamaanhängare, när verkligheten tränger sig på de kommande fyra åren. Vi har inte rösträtt i det amerikanska presidentvalet, men vi kommer att få vara med och betala priset för utgången.
Och den osäkerhet som trots allt återspeglas i rapporteringen har ju sin grund i det faktum, att alla normala ingångsvärden borde ge Obama ett mycket tydligare övertag. USA har haft en republikansk president i åtta år. Sittande president är osedvanligt impopulär. Ekonomin är i rejäl gungning och skapar oro även i välbeställda kretsar. Lägg till detta att Obama haft den historiskt utan jämförelse största kampanjkassan. Trots det finns det svenskar som ser Obama som valets underdog.
Det verkligt remarkabla i årets val är att den republikanske kandidaten John McCain trots allt detta ändå inte är uträknad för länge sedan. Uträknad var han ju för bara ett år sedan i kampen att överhuvud taget vinna den republikanska nomineringen. Ingen annan republikan skulle ha kunnat kämpa årets valrörelse ända fram till målsnöret.
Den kraftiga Obama-opinionen i Sverige är förvisso inte förvånande. Den svenska Alliansregeringen blev ju ett faktum först sedan de nya moderaterna valt att utkämpa kampen om makten på traditionella socialdemokratiska marker. Socialdemokratin har ett genuint grepp om svenska värderingar långt in i de djupa borgerliga leden. Och då ligger vänsterdemokraten Obama närmare den svenska folksjälen. Men, det ska onekligen bli intressant att följa ursäkter och undanflykter från svenska Obamaanhängare, när verkligheten tränger sig på de kommande fyra åren. Vi har inte rösträtt i det amerikanska presidentvalet, men vi kommer att få vara med och betala priset för utgången.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
