Obama's Afghanistan

Den amerikanske presidenten Barack Obama har presenterat sin nya strategi för Afghanistan. 30.000 fler soldater och ett slutdatum för hemtagande 2011. Att vara USAs president är inte lika lätt som det kan verka i retoriskt fulländade valtal. Fler soldater behövs för att om möjligt kunna lösa uppgiften i Afghanistan. Ett slutdatum behövs för att om möjligt lugna en krigstrött hemmaopinion. USAs hemmaopinion blir rätt fort krigstrött, vilket varje beslut att engagera amerikansk trupp utomlands borde beakta i betydligt högre utsträckning.

Att gå in militärt och rensa ut och uppefter talibaner och Al Qaida i slutet av 2001 mötte föga motstånd. Den fasansfulla 1 september var fortfarande rykande nära i tid. Det viktigaste argumentet emot att gå in i Irak ett drygt år senare var, att USA och dess allierade med stor säkerhet skulle tappa både fokus och energi i Afghanistan. Så blev också fallet. Alla afghaner som hoppades på en förbättring har blivit djupt besvikna. Talibanerna har återtagit mycket mark - inte på ngrund av sin attraktivitet utan i avsaknad på alternativ.

Att sätta upp ett slutdatum kan verka sympatiskt och kanske lugna en del krigströtta. Vad som sker med Obama's populatitet om den inte håller kan man bara ana. Problemet med ett uttalat slutdatum är, att moståndaren vet precis hur länge det gäller att hålla ut - och då gör man det. Ett lysande vapen i motståndarens händer. Den för sin ärlighet och brist på opportunism kände förre presidentkandidaten John McCain var inte sen att påpeka detta i senatsdebatten i går.

USA kan!

Så har då USA valt sin första afroamerikanske president. Jag har träffat många det senaste året som hävdat, att USA inte ännu är moget att välja en svart president. Även om jag hade föredragit John McCain som president, så har jag inte tvivlat på vad USA kan. USA kan, som Barack Obama trumpetat ut. Och där är vi helt överens.

Det är rätt intressant, att så många svenskar som så starkt förordat Obama denna gång, samtidigt hör till de som ofta vädrar sina traditionella fördomar om USA - inte sällan rent USA-hat. Visst kan man vara kritisk mot inslag, även viktiga sådana, i amerikansk både inrikes- och utrikespolitik. Men, vilket jag en gång lärde mig under den svenska Vietnam-rörelsens glansperiod, ingenstans var kritiken mot Vietnamkriget både intelligentare, skarpare och starkare än just i USA.

I USA kan man ha en antikrigsrörelse mot det egna landets regering av en omfattning som i inget annat land i världen. I USA kan man ställa sittande president inför domstol. Det har både Nixon och Clinton fått erfara. Och där kan sittande president nagelfaras av fria och oerhört effektiva media på ett sätt, som man bara kan drömma om i resten av världen. Och i USA kan man välja en svart president. I Europa har man många högdragna kritiska synpunkter på USA. Men, när får vi en svart president eller premiärminister i Tyskland, Frankrike, Storbritannien eller för den delen i Sverige? USA kan.

Och sen......?

I morgon väljer USA ny president. Allt talar för att den nye presidenten heter Barack Obama. Även om Obama leder den samlade väljaropinionen enligt sammanvägda analyser med "bara" 5-6%-enheter och åtminstone i ett par av de nyckelstater som McCain måste vinna för att ha en chans, så krävs det mycket oväntade resultat natten till onsdagen svensk tid för en överraskning. Men, visst är det så att det normalt sett krävs större marginal för att segern ska kunna tas ut i förskott.

Och den osäkerhet som trots allt återspeglas i rapporteringen har ju sin grund i det faktum, att alla normala ingångsvärden borde ge Obama ett mycket tydligare övertag. USA har haft en republikansk president i åtta år. Sittande president är osedvanligt impopulär. Ekonomin är i rejäl gungning och skapar oro även i välbeställda kretsar. Lägg till detta att Obama haft den historiskt utan jämförelse största kampanjkassan. Trots det finns det svenskar som ser Obama som valets underdog.

Det verkligt remarkabla i årets val är att den republikanske kandidaten John McCain trots allt detta ändå inte är uträknad för länge sedan. Uträknad var han ju för bara ett år sedan i kampen att överhuvud taget vinna den republikanska nomineringen. Ingen annan republikan skulle ha kunnat kämpa årets valrörelse ända fram till målsnöret.

Den kraftiga Obama-opinionen i Sverige är förvisso inte förvånande. Den svenska Alliansregeringen blev ju ett faktum först sedan de nya moderaterna valt att utkämpa kampen om makten på traditionella socialdemokratiska marker. Socialdemokratin har ett genuint grepp om svenska värderingar långt in i de djupa borgerliga leden. Och då ligger vänsterdemokraten Obama närmare den svenska folksjälen. Men, det ska onekligen bli intressant att följa ursäkter och undanflykter från svenska Obamaanhängare, när verkligheten tränger sig på de kommande fyra åren. Vi har inte rösträtt i det amerikanska presidentvalet, men vi kommer att få vara med och betala priset för utgången.