Heja Kungen!

Jag är principiellt republikan. Jag kan å andra sidan kanppast se något mindre problem i vår tid än vårt statsskick. Jag har dessutom svårt, utan att vara särskilt insatt, att tro att jag har särskilt mycket gemensamt med vårt lands statsöverhuvud. Är faktiskt rätt ointressant för mig.

När jag igår på bilradion hörde ett inslag på Studio Ett i pseudodebatten om den bok som kom ut igår, fick en företrädare för den svenska boulevardpressen komma till tals. I en illa dold indignation över att inte alla följer spelets regler förklarade han, att hela svenska folket kräver ett svar av kungen. Det var inte svårt att höra det underliggande hotet om att kvällspressen annars minsann ska se till att svenska folket gör det. Den svenska kvällsprsssen har liksom all annan boulevardspress bara en affärsidé - vårt lands alla fönstertittare. Låt mig för en gångs skull alldeles uppriktigt få uttrycka - Heja Kungen!

Välkommen Syrianska!

Frågan är om man alls kan överskatta betydelsen av att Södertäljes och väldigt många flers stolthet, Syrianska FC, gått upp i Allsvenskan i fotboll. En nystartad fotbollsklubb i de syrianska invandrarkretsarna i Södertälje på slutet av 70-talet har utvecklats till något väldigt stort.

Redan förra säsongen, den första i Superettan, nosade de rödgula på kvalplats, men förlorade i slutfasen till arga konkurrenterna Assyriska, som gjorde ett mindre lyckat gästbesök i Allsvenskan för några år sedan. Djurgårdspöbeln gjorde sitt beramade och skandalösa inhopp på Stadions gräsplan efter kvalmatchen mot Assyriska förra året. Det lågvattenmärket i svensk foboll slapp Syrianska undan. I år kunde inget stå i vägen för Syrianska.

Man kunde kanske t o m säga, att Syrianskas avancemang är det bästa som hänt Stockholmsfotbollen på länge, om det inte vore så att fotbollen i Södertälje befinner sig ljusår ifrån de pöbelfasoner som alldeles för länge tillåtits dominera de tre klassiska Stockholmslagens framträdanden. Fotboll är lek och ska ge utrymme för familjefest. Det var väldigt länge sedan på Stadion, Söderstadion eller på Råsunda. Nu finns det äntligen möjlighet till fotbollsfest på högsta nivå också för oss, som bor i Stockholmsregionen. Vi behöver bara åka till Södertälje.

Ett litet personligt glädjeämne är förståss att den av alla experter nedflyttningstippade nykomlingen Brage tog hedersamma 41 poäng i serien. Lika många vunna som förlorade matcher. Mot Syrianska spelade Brage 1-0 hemma och 1-2 borta. Jämnt så det förslår. Brage har kommit för att stanna på elitnivå.

Inte nyansernas mästare precis!

Norrtäljepolitikens egen ordningsman, den moderate riksdagspolitikern Göran Pettersson, försöker på sin blogg i Norrtelje Tidning bereda marken för ett ökat moderat grepp om politiken i Norrtälje kommun. Valresultatet måste få genomslag. Nu är jag nog inte ensam om att tro, att åtskilliga av de väljare som övergav centern och kristdemokraterna lokalt i Norrtälje gjorde det mindre av missnöje med dessa partier och mer av missnöje med hur vissa ledande moderater i kommunen uppträder.

Visst ska valresultatet få genomslag! Om moderaterna hade fått egen majoritet, hade det varit enkelt. Nu måste de få med sig partier, som gjort sämre resultat på grund av samarbetet med det stora m-partiet. Det kanske rentav kan kosta en tanke av ödmjukhet och generositet att skapa fortsatt majoritet. men, Göran P har ju aldrig gjort sig känd som nyansernas mästare precis!

Vänster om Afghanistan

Varje gång ett människoliv går till spillo i Afghanistan måste vi sörja, oavsett på vilken sida offret faller. Väpnade insatser skapar aldrig fred, men kan vara en förutsättning för att fred ska kunna byggas, när våldet tvingats bort. I den svenska debatten kan man ibland få intrycket av att det var Sveriges väg att hålla sig utranför kriget med Hitler, som ledde till att denne besegrades. Men, Sverige satt på åskådarplats utan att ens betala inträdesbiljett.

Kriget i Afghanistanär svårt med många dimensioner. Så mycket mer glädjande att läsa dagens artikel "Låt långsiktigheten leda i Afghanistan" i Arena - den ledande tankesmedjan på vänsterkanten. Man kan vara intellektuell också till vänster i svensk politik.

Fest i Rimbo!!!

Det roligaste i Roslagen i höst är det som Rimbo Handboll bjuder på - en verklig fest! För två veckor sedan invigdes den nya Sparbankshallen - Rimbo Handbolls nya hemmaarena. Damlaget gjorde förra säsongen en oväntad men kort sejour i damhandbollens elitserie. I år är det herrlaget, som efter en dramatisk kvalserie tog sig upp i näst högsta division- Allsvenskan. Där damidrottens mycket mindre pengar fortfarande tillåter småorter att spela på högsta nivå, där är herridrotten mycket tuffare.

Premiärmatchen hemma mot ett av Stockholms många handbollslag Djurgården blev en rysare. Förmodligen fanns det mycket premiärnerver. Rimbo gjorde flera ryck under matchen, men mot slutet kunde Djurgården dra ifrån mot en knapp seger. Men, då hade man som vanligt inte räknat med den extra växel de grönvita överraskat med inte minst i kvalet i våras. i slutsekunderna kvitterade min särskilde favorit Fredrik Nilsson till 34-34. Målrikt som alltid, när det gäller Rimbo. Obesegrad premiär i egna hallen!

I eftermiddag var Kärra från handbollens huvudstad Göteborg på besök i Rimbos handbollstempel. Lite oförberedda verkade det, då Rimbo kunde gå ifrån till både 3-0 och 4-1 innan Göteborgskillarna vaknat. Men, sedan verkade det som Rimbo skulle få en lektion. I ett huj var Kärra uppe i en ledning med 4 mål, som Rimbograbbarna dock till slut lyckades äta ikapp till ett oavgjort 23-23 i paus.

Efter paus var Rimbo ett helt nytt lag. Inte minst
målvakten Andreas Mattson storspelade. Fredrik Nilsson gjorde till slut 11 mål och toppar därmed Rimbos skytteliga. Med fem minuter kvar var matchen i princip avgjord med Rimbo i sjumålsöverläge. Här intill sätter Rimbo slutresultatet 46-39. Ibland talar man om handbollssiffror i andra bollsporter. När det gäller Rimbo kanske uttrycket snarare skulle vara basketsiffror. Första segern hemma är bärgad. Det lär bli fler lag som kommer att överraskas av Rimboherrarnas fartvind.

Liu Xiaobo (刘晓波)! ! !

Försvarsberedningen revisited

I december 2006 lämnade jag efter tolv år - med ett kortare avbrott p g a socialdemokratisk neutralitetsångest - försvarsberedningen, vars huvuduppgift är att göra långsiktiga säkerhetspolitiska bedömningar med avseende på svensk försvars- och säkerhetspolitik.

En av de frågor där vi efter långa diskussioner lyckades uppnå bred politisk samsyn från vänster till höger, var frågan om skyldigheten att tjänstgöra internationellt för de som är fast anställda i försvarsmakten. I den pågående debatten om försvarsmaktens hantering av frågan publicerar några av oss som var med ett inlägg "Internationell arbetsplikt ingen överraskning" på SvD Debatt.