Välkommen Syrianska!

Frågan är om man alls kan överskatta betydelsen av att Södertäljes och väldigt många flers stolthet, Syrianska FC, gått upp i Allsvenskan i fotboll. En nystartad fotbollsklubb i de syrianska invandrarkretsarna i Södertälje på slutet av 70-talet har utvecklats till något väldigt stort.

Redan förra säsongen, den första i Superettan, nosade de rödgula på kvalplats, men förlorade i slutfasen till arga konkurrenterna Assyriska, som gjorde ett mindre lyckat gästbesök i Allsvenskan för några år sedan. Djurgårdspöbeln gjorde sitt beramade och skandalösa inhopp på Stadions gräsplan efter kvalmatchen mot Assyriska förra året. Det lågvattenmärket i svensk foboll slapp Syrianska undan. I år kunde inget stå i vägen för Syrianska.

Man kunde kanske t o m säga, att Syrianskas avancemang är det bästa som hänt Stockholmsfotbollen på länge, om det inte vore så att fotbollen i Södertälje befinner sig ljusår ifrån de pöbelfasoner som alldeles för länge tillåtits dominera de tre klassiska Stockholmslagens framträdanden. Fotboll är lek och ska ge utrymme för familjefest. Det var väldigt länge sedan på Stadion, Söderstadion eller på Råsunda. Nu finns det äntligen möjlighet till fotbollsfest på högsta nivå också för oss, som bor i Stockholmsregionen. Vi behöver bara åka till Södertälje.

Ett litet personligt glädjeämne är förståss att den av alla experter nedflyttningstippade nykomlingen Brage tog hedersamma 41 poäng i serien. Lika många vunna som förlorade matcher. Mot Syrianska spelade Brage 1-0 hemma och 1-2 borta. Jämnt så det förslår. Brage har kommit för att stanna på elitnivå.

När det är som bäst

För 25 år sedan började jag arbeta på dåvarande Invandrarverket. En av mina första uppgifter blev att vara kontaktperson gentemot de Assyriska och Syrianska Riksförbunden. Syriskt-ortodoxa kristna från främst sydöstra Turkiet hade under 70-talet funnit en fristad i Sverige. I Turkiet kunde, ville eller brydde sig inte de turkiska myndigheterna om att skydda mot de ständiga övergreppen och förföljelsen från framför allt olika kurdiska klanhövdingar. Idag finns ett fåtal syriskt-ortodoxa kvar i Turkiet.

För 25 år sedan var motsättningarna mellan assyrier och syrianer stora. Sammanstötningar med dödlig utgång ägde rum i de bostadsområden i sydvästra Stockholmsområdet där de levde. Utanförskapet var betydande.

I kväll var jag i Södertälje och såg lokalderbyt i Superettans topp mellan Syrianska FC och Assyriska FF. Assyriska var för flera år sedan det första nya laget med invandrarbakgrund som nådde svensk elitfotbollsnivå. Ett lite snöpligt avancemang till Allsvenskan blev kortvarigt och det tog ett par år för Assyriska att repa sig.

I år spelar Syrianska FC första året i Superettan. I vårens derby vann Syrianska över storebror. I kväll tog Assyriska revansch med 1-0. Men, årets överraskning är Syrianska som förutom överraskande segrar i Svenska Cupen också nosade på kvalplats till allsvenskan före kvällens omgång. Allvarets timma stod tydligt skriven i ansiktena på det rödgula laget, som ville så mycket men där så mycket låste sig. Än är det inte kört med fyra omgångar kvar, men det är antagligen ingen nackdel att vänja sig vid fotbollen på denna nivå ytterligare någon säsong. Att Syrianska tagit ledningen manifesteras väl av att inte mindre än tre syrianska fotbollsföreningar dessutom spelar i serien närmast under Superettan i år.

Jag har som bekant inte mycket till övers för fotbollen i Stockholmstrakten. Därför var kvällens match som fotboll ska vara, när den är som bäst. Teknisk och snabb, inte en död sekund på 90 minuter. Men framför allt var det en matchinramning som fotbollen förtjänar. Mycket känsla, men också mycket glädje och värme. Rena familjeföreställningen. Där har AIK, Djurgården och Hammarby mycket, mycket att lära.

Matchen ikväll såg jag tillsammans med Metin Hawsho. Metin är en av mina medtävlare om en plats på folkpartiets riksdagslista nästa höst. Metin är nog den mest spännande kandidaten i folkpartiets provval, då han förmodligen är den ende som kan kryssa sig in oavsett vilken plats på listan han står på. Långt ned på folkpartiets EU-vallista i våras, kryssade han mer än de flesta. Han var den ende som tog fler kryss än Marit på sin egen hemmaplan. Det kallar jag lyckad integration, när den är som allra bäst.