Norrtäljes egen ordningsman

Nyss hemkommen från en vecka i Washington och New York, där man kan följa den amerikanska presidentvalkampanjen i fler dimensioner än på hemmaplan - jag återkommer inom kort till detta - finner jag att Norrtäljepolitikens särskilde ordningsman Göran P - alltså inte förre statsministern - gått i spinn.

För oss som följer Norrtälje Tidning dagligen har det blivit vardagsmat flera gånger i veckan, att Göran P tillrättavisar alla som inte tycker som han. Ja, i och för sig tycks det väl handla om att rätta in sig i ledet och på ett led följa den överordnade som bestämt vad Göran P ska tycka just nu. Så går det ju till i den värld som präglat Göran P’s världsbild. Så enkelt det måste vara att inte behöva tänka själv och därför inte heller behöva ta eget ansvar för detta. Frågan är dock om det är den sortens politiker 2000-talets väljare vill ha. FRA-debatten ger kanske ett något mer differentierat intryck.

För egen del har jag nog retat mer än en folkpartiledare med avvikande uppfattningar och framför allt att jag låtit dem bli kända. Det har dock aldrig inverkat menligt på mina möjligheter i mitt parti. Göran P verkar stolt över att tillhöra ett parti där riksdagsledamöter som Agneta Berliner, Solveig Hellqvist, Camilla Lindberg, Maria Lundqvist-Brömster, Birgitta Ohlsson och Cecilia Wikström inte skulle tillåtas något utrymme. Jag är stolt att tillhöra ett parti där det finns gott om utrymme för dem.

Nu ska också Göran P’s egna partikamrater i Norrtälje hållas i ”ett kortare koppel”. Det finns tydligen redan de som inte finner sig i sådana fasoner. Om något år är det dags att nominera till både kommunal- och riksdagsval. De nomineringarna kommer att säga mycket om det parti som anlitat Göran P som ordningsman.

Kvarsittning eller extra stödinsatser i Almedalen?

För den som tar sommarledigt i stället för att åka till Almedalen tränger nyheterna därifrån fram med viss eftersläpning. Skolminister Jan Björklund sänkte tydligen efter viss eftertanke betyget på regeringens hantering av FRA-frågan från 2 till 1 under en utfrågning. Med tanke på betygens betydelse för fp-ledaren borde väl kvarsittning eller extra stödinsatser gälla?

På sina håll har liberalt sinnade ledarsidor i FRA-debattens efterdyningar börjat tala om miljöpartiet som de sista liberalerna. Häromdagen dök en debattartikel av en mp-parlamentariker upp i lokala Norrtäljetidningen under rubriken ”Miljöpartiet liberalerna”.

Det påminner om vad som inför valet 2006 skrevs om centerpartiet efter fp-ledningens självmål om övergångsregler för nya EU-medlemmar vid den mandatperiodens halvtid. Inte minst i Stockholm lär det ha fått mer än en liberal att tänka det tidigare så otänkbara. Det bidrog till centerledamöter i stadsfullmäktige, landsting och riksdag, som länge också varit otänkbara.

I tysk politik var länge bara en sak helt given. Hur valet än gick, så ingick liberala FDP i den regering som följde. När tyska förbundsdagen i slutet av 70- och början av 80-talet röstade om skärpta terroristlagar kunde man lita på att ett antal FDP-ledamöter följde sina samveten. Det handlade inte om höger eller vänster. Det handlade om liberal kompass. Marknadsliberalen och senare partiledaren Otto Graf Lambsdorf var framför allt just liberal.

I början av 90-talet tog debatten i FDP en ny vändning. Nu skulle FDP inte längre vara ett nischparti för de 5-10% av väljarna med liberalaste samveten. Nu skulle FDP bli ett brett allmänborgerligt parti. Traditionella liberala kärnvärden vattnades ur. Nu talade FDP om skatter och tillväxt. Inte oliberalt på något sätt. Men det handlar om en bredare väljarbas, där många inte direkt går ut till strid för liberala kärnvärden som står på spel.

Sedan FDP valde ny kurs gäller en ny sanning i tysk politik. Oavsett hur valet går, så hamnar FDP numera alltid utanför regeringen. FDP har fortfarande stabilt 5-10% av väljarna. Alla väljarundersökningar visar att de liberala kärnväljarna nu i hög utsträckning röstar grönt. Visst kan det kännas trist att ständigt bara attrahera liberala kärnväljare. Men, de är ganska trogna om de inte känner sig övergivna. Visst är lika många allmänborgerliga väljare lika mycket värda. Men, de är inte alls lika trogna och överger sin partner utan samvetskval.