Höst!

Hösten har kommit. Efter några dagars bortovaro på resa konstaterar jag tillbaka på skäret, att hösten är här. Visserligen skiner solen och jag hade en underbar kvällstur med båten på en nästan spegelblank Norrtäljevik. Men, det var inte längre den värmande sommarsolens sken. Och när solen för ett ögonblick försvann var den lätta vinden kylig.

Åter hemma konstaterar jag också, att det droppat in flera kommentarer till min blogg, som jag först nu lite sent kan publicera. Skärpning utlovas!

I går var det extra landstingsmöte. Där blåset det också kyligt. Socialdemokraternas ras i EU-valet tar sig många uttryck. En hejdlös populism och demagogi präglar landstingssossarna. Varm lingonsylt var skäl för att kräva landstingsrådet Maria Wallhagers avgång. Attacken leddes, som vanligt, av den efter valnederlaget 2006 alltid bittra Ingela Nylund Watz. Hon har bara tre tonlägen: Indignerad, väldigt indignerad och alldeles väldiigt indignerad. Igår blev det också bekant att t o m sossarna insett att de måste ha ett nytt förstanman till landstingsvalet nästa år. Nylund Watz förpassas till riksdagen.

Ärendet handlade om hur beslutet att upphandla sjukhusmat gått till. Oppositionens attacker handlade om varm lingonsylt och servering på tallrik eller vilken färg det ska vara på serveringskärlen. Som ny i landstinget efter valet 2006 undrade jag varför samarbete över blockgränserna var uteslutet. Gårdagen bekräftade att om det är någonstans det är uteslutet, så är det tyvärr i Stockholms läns landsting. Tyvärr, eftersom det här skulle behövas en långsiktigt gemensam syn på sjukvård och kommunikationer.

Nylund Watz' kronprinsar visade i går i talarstolen att de går i hennes skola. Maria Wallhager klarlade lugnt och sakligt hur det faktiskt förhåller sig med insinuationer och misstänkliggöranden. Oppositionens repliker blev talande lågmälda och innehållslösa. Det viktiga var ju att ha fått slänga ur sig allt i talarstolen. Tystnad talar lika bra som en ursäkt för att man gått över gränsen. Men till det senare krävs en ryggrad som inte finns.

Jag har under mina sju år i landstinget bara stött på en både kompetent och seriös socialdemokrat på ledarnivå, som har min fulla respekt. Det är sjukvårdsoppositionsrådet Dag Larsson. Han är svår att möta i debatten. Både kunnig och tuff. Men han behöver aldrig ta till övertoner för att bevisa något. Hans styrka talar för sig själv. Dag skulle innebära ett annat klimat i landstinget, och därför är väl han inte tänkbar som efterträdare på ledarposten.

Igår blev det också känt att Nynäshamns duktiga kommunalråd Ilija Batljan satsar på landstinget i nästa val. Socialdemokraternas nye ledare? Ja, det blir ju en tuff uppgift för den sympatiske Ilija. På DN Debatt häromdagen skrev Ilija och tre andra förnyare inom siocialdemokratin: "Bilden av att socialdemokrater alltid ser ett utrymme att höja skatten eller införa en ny måste suddas ut. Välfärden ska vara effektiv och omfatta alla, utan att det alltid ska förutsätta högre skatter." M a o en helomvädning i det landsting, som idag har landets högsta landstingsskatt. Lycka till Ilija!

Språkrörspopulism

Språkrör kallar Miljöpartiet sin partiledare och vill att det ska verka som att språkrör är något annat och radikalare än partiledare. Enda skillnaden är dock att Miljöpartiet har två. Partiet är numera lika toppstyrt som något av de traditionella partier Miljöpartiet låtsas vara annorlunda än. Peter Eriksson är väl bevis nog på att det är minst ett språkrör för mycket.

Sedan Miljöpartiet lämpat sina ursprungliga värderingar över bord och inträtt i den röda vänsteralliansen, så griper nu desperationen över att regeringsmakten kanske inte är så nära som man trodde, när man övergav sin fristående alternativa position i svensk politik.

I Almedalen kastar sig Peter Eriksson in landstingsdebatten i Stockholms län och förväntar sig konsekvenser av upphandlingen av sjukhusmaten. Peter Eriksson talar med darr på stämman om de äldres rätt till värdig och framför allt smaklig mat. Peter Eriksson är inte dummare än att han vet, att Karolinska sjukhuset eller Danderyds sjukhus knappast är en del av äldreomsorgen. Men, vad gör man inte när regerings,makten tonar bort i fjärran?

När jag hör Peter Eriksson, ser jag framför mig otaliga skolkamrater som var och varannan dag rynkade på näsan åt skolmaten. Den var inte som hemma. Många fortsätter detta beteende även som vuxna. Men där precis som i skolan är ett krav absolut i folkhemmet. Maten ska vara gratis, vilket betyder att någon annan ska betala. Miljöpartiet har ju inga hämningar, när det gäller att höja skatten vare sig på riksnivå, i landstingen eller i kommunerna - helst överallt samtidigt. Men, framför allt ska maten smaka och dofta som hemma.

Peter Eriksson dömer ut Sodexho-konceptet. Ja, det är kanske inte den mat jag skulle beställa till jubiléumsfesten. Sodexho levererar dock maten också till ledamotsrestaurangen i Riksdagen och till personalmatsalen i regeringskansliet. Men, som språkrör så äter väl Peter Eriksson sin lunch på finare ställen.